Ur boken "Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist"
Brännässla Urtìca dioìca
Vildväxande på kväverik jord. Flerårig.
Nässlan hör till de allra nyttigaste näringsrikaste växterna. Den är bl.a rik på A- och C-vitamin, järn, kalium, kalcium, fosfor, kisel, klorofyll. För att få ha sina nyttigheter i fred är den utrustad med brännhår, innehållande histamin och myrsyra. Dessa förstörs om man torkar eller kokar växten. Torkade nässlor gavs förr till djuren som närande vinterfoder.
Nässlor kan anrättas på många olika sätt, varav soppa är det vanligaste. Man kan också torka bladen, smula sönder dem och använda dem i te och brödbak eller strö dem på fil, smörgåsar och annat.
Den medicinska verkan är blodsockersänkande, urindrivande och allmänt stärkande. Växten avlägsnar urinsyra i kroppen, ngt som är bra vid exempelvis reumatism och eksem.
Inom folkmedicinen har nässlorna anlitats bl.a mot skörbjugg, lungsot hosta och skallighet. Led man av tandvärk skulle man röka nässelstänglar. Färska nässlor i mössan skulle stimulera hårväxten.Man piskade med färska nässlor vid förlamning, gikt reumatism för att behandla sinnessjuka. Hudirritation som uppstod av nässlornas brännhår ökade blodgenomströmningen och gav på så sätt lindring.
Läs mer om nässlan och andra örter, kryddor och växter i "Nyttans växter" en super bok!!!
